Spetta to be...

Jag sitter och planerar mina sista måltider innan påsningen sätts igång. Planen är ju att från och med 01/01/10 ska jag inte äta någon form av socker. [Man ska sikta högt!] Så jag funderar på om jag ska baka en kladdkaka, för att ta farväl liksom.

Jag och min partner in crime har diskuterat hur vi vill, önskar och tror att livet kommer att gestalta sig när vi väl går ner i vikt efter operationen. Jag har börjat bli lite rädd att mina förhoppningar är för höga, att jag inte alls kommer bli så levnadsglad som jag tror och hoppas. Jag går omkring med en känsla i magen att jag kommer flytta nånstans där det är fint och roligt, skaffa mig ett underbart jobb med fantastiska kollegor, uppleva trevliga saker och resa jorden runt och se nya platser. Jag hoppas att jag har rätt. Sen hoppas jag ju att mina partners i crime [1+2] vill följa med på färden. Det är trevligt att hoppas i alla fall.