Spetta to be...

Nu har jag haft min lilla dejt med doktor Gadré och är ett steg närmare operation och ett nytt liv. När jag kom till sjukhuset, med min partner in crime som stöd och sällskap, så fick jag väga och mäta mig och lämna lite prover. Sen kom han och hämtade mig, min husgud. Han pratade lite om vad operationen innebär, komplikationer och mina förutsättningar. Eftersom jag har mitt kära opertionsärr på magen från i somras så ville han känna lite för att se om det fungerade med titthål, och det gjorde det. Annars gick allting bra och jag fick i läxa att gå ner 11 kg innan operationen. Nemas problemas sa jag och skuttade ut i väntrummet igen. Där fick jag veta av sjuksköterskan att jag förmodligen kommer få vänta tills juni på en operation, suck och pust. Men nu är jag på väg!

Allt var så otroligt mysigt på sjukhuset, jag kände mig inte dum eller nedvärderad överhuvudtaget, bara oerhört hjälpt. Det kändes verkligen som om de förstod och ville hjälpa, och inte såg mig som ett problem eller dålig människa. Jag blev helt rörd.

Planen framöver är:
Camebridgediet från 01/01/10 - fresh clean start på året. Ner fort som fan med mina 11 kg och slå en pling till underbara Lollo [sjuksköterskan] och sätta upp mig på återbudslistan så jag kanske får operera mig innan maj/juni. Jag känner mig grymt taggad inför mitt nya liv som miniätare och sockerfri.

04/02/10 ska jag träffa dietisten och "prov-äta" i 20 min, vilket jag redan har fuskat med hemma. Det ska bli mucho intressantos.