Jag lever...
Nu var det ett tag sen jag skrev här. Har haft fullt upp! Jag sitter och läser på en tråd på viktdropp.se om hur livet ter sig med minimagsäckar. Jag känner igen det så väl, själv tror jag att min magsäck fejkar en gastric bypass, minimål och ofta, ofta. Dessutom har jag nästan tappat lite av hungerkänslan. Jag lever på keso, räkor, kalkonpålägg, potatismos och i helgen festade jag till det med svampsoppa! Men ikväll tänkte jag utmana magen lite, jag åt precis en halv falu rågrut med skinkost och en kalkonskiva på. Moahahaha...och på spisen kokar jag lite pastafjärilar som ska få simma i lite tomatsoppa som jag ska inmundiga lite senare. Am I a självplågare or am I a självplågare? Men vafan...akuten är ju bara en liten bit bort...
Jag har faktiskt haft rätt så mycket ångest med min mage vs. sjukvården. Jag VILL inte ringa, jag VILL inte ha en kamera nerkörd i halsen. Men jag måste ju? Läkaren som gav mig omeprazolen sa att jag skulle höra av mig om 2-3 veckor ifall det inte har gått över. Det har det bevisligen inte. Men jag ska sätta honom på plats, jag ska begära en remiss till samtal med ett magproffs och ett ultraljud för att söka efter gallsten. Det här måste bli bra.
Fotnot: Imorgon är det en vecka kvar tills jag ska luncha med min dietist. Hon kommer aldrig mött nån som går in för uppgiften så som jag kommer göra...jag har ju inget val. ^^,
