Survivor

Tjoho. Här sitter jag och har överlevt en helg med mitt lilla magsår [eller vad det nu är..]. Jag har knappt kunnat äta för att jag är så rädd att det ska bli som i torsdags, kändes som om någon försökte vrida av mig på mitten, så jag har levt knapert. Men igår käkade jag en liten portion fiskbullar, ris och tomat. Det var ljuvligt. Jag hade även lite halvt självmordstankar igår:

Jag satt och kollade på film och saknade mat och snarr nåt så ofantligt. Hur ska man lixom känna att det är helg om man inte får lyxa till det med god mat och "fredagsmys" [i form av gott] ? Livet kändes bara såå trist och innehållslöst. Min partner in crime och jag har pratat om detta ofta, typ varför man äter - jo, för att få en guldkant på livet. Om man vet att ikväll blir det mys framför "Let's dance" med brieost/choklad/onyttigheter så ser man lite fram emot det och livet blir meningsfullt igen. Sjukt, sjukt, sjukt.

Innan jag riktigt gav mig hän och läste in mig ordentligt om opertionen så trodde jag att kroppen verkligen skulle hindra mig från att äta socker och fett genom dumpningarna, nu verkar det ju som att fallet inte alls är så? Dom flesta jag läser och hör om kan äta allt och äter godis osv. utan att det verkar vara någon fara - MEN de äter det i rimlig mängd och är nöjda med en bråkdel av vad de skulle ätit innan opertionen. När jag hade mitt möte med kirurgen sa han att jag inte kommer kunna äta socker efteråt, men samtidigt rekomenderar dom kräm och fruktsoppor som en del av "efterflytet", och det är ju bara socker och vatten i princip. Urs, vad förvirrat det här blev, många tankar som spränger på känner jag. Jag är bara fundersam över själva "gott-konsumtionen" efteråt, kommer jag kunna hålla mig helt ifrån och vara nöjd med det eller kommer jag kunna äta i rimlig mängd och inte balla ur från det? Nä...nu måste jag fundera lite till. Jag återkommer...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0